Crazy, Stupid Love

Romantiskt drama...det jag ser är en stor, fet skyllt med texten "Se Upp!!!" Jag går till biografen med låga förväntningar...men visst jag har sett att Steve Carell är med, och ibland är han rolig. Dessutom är stjärnor med som Julianne Moore och Ryan Gosling med.

Men det är ju ingen garanti att filmen är bra bara för att det är kända skådisar med. Ryan Gosling coh Julianne Moore är dock skådespelare som oftast väljer intressanta manus. Även denna gång tycker jag de har gjort ett bra val, för denna romantiska komedi skiljer sig från mängden.

Cal (Steve Carell) och Emeliy (Julianne Moore) är ett gift par med barn, Emeliy är på väg in i en 40årskris och efter en middag ute på stan släpper hon bomben att hon vill skiljas och att hon varit otrogen. Cal vet inte vad han skall göra med sitt brustna hjärta men hamnar på ett uteställe flera kvällar i veckan där han lyckas dra uppmärksamheten till sig på ett lite halvtaskigt sätt. Till slut orkar inte Jacob (Ryan Gosling), en stamkund och kvinnotjusare, se den tragiska 40+aren mer. Jacob bestämmer sig för att göra Cal till ett kap!!

Detta är en del i filmen, vi får dessutom följa den 13årige sonen som blir kär i barnvakten...men barnvakten är kär i någon annan, en äldre man...lite småroligt blir denna "sidestory". Kan nämna att barnvakten spelas av Americas next top model Analeigh Tipton.

Sen har vi Emma Stone med, hon var med som huvudrollen i Niceville (2011). I denna film har hon en lite mindre roll som en förtjusande Collegetjej som blir lite intresserad av Jacob...men det finns mer kan jag tillägga.

Ja, många trådar som vävs ihop och många skratt fäller jag under filmen, men den saknar kanske den där riktiga peaken och jag tycker romantiska komedier som När Harry träffade Sally och Love Actually är bättre, men det är en klart godkänd film. Bra för dater och den vänder sig till alla åldrar- pojkar som flickor.

Betyg. 3.a
Crazy, Stupid Love (2011)

Niceville (the Help)

Under 1960-talet i södra USA, närmare bestämt i Jackson, Mississippi rådde stort förtryck mot de svarta kvinnorna. De jobbade som hemtjänst till de "fina" hemmafruarna. Det var under denna period de civila rättigheterna ifrågasattes och de svarta, med hjälp av ett fåtal vita, började bryta sig loss. Rasismen var extrem och det är hemskt hur så många kunde blunda för detta. Men det värsta är kanske att detta fortfarande pågår i vissa länder.

Filmen är ganska komplex då det handlar om ett antal svarta kvinnor som blir förtryckta av deras arbetsgivare, de rika hemmafruarna. Den visar hur fult makt kan vara. Men när en vit, ung kvinna- Skeeter- inte vill följa mönstret till "the American Dream" utan vill satsa på sin karriär, att bli en framgångsrik författarinna, så vill hon också hjälpa de svarta kvinnorna. Men för att kunna hjälpa dom måste de svarta kvinnorna våga bli hjälpta. Det handlar om stora risker för deras liv, yttrandefriheten gäller inte dom. Filmen väcker starka känslor, men det finns en touch av humor i den. Filmen vänder sig helt klart till en kvinnlig publik, men den bör ses av alla eftersom den innehåller historia.

Det finns fler filmer om slaveriet i södern (i USA). Denna film når kanske inte lika högt som Stekta Gröna Tomater (1991) eller Ciderhusreglerna (1999) men den är absolut värd att se.

Betyg: 3.a
Niceville (2011) (aka the Help)

Spy Kids 4D

Uppföljarna svämmar in, och så även på barnsidan. 2001 gjorde Robert Rodriguez den första filmen om barnen till Gregorio och Ingrid-avdankade agenter som var mästare på att maskera sig. Med superskådisar som Antonio Banderas, Alan Cumming, Teri Hatcher och George Clooney klarade sig filmen ok...men inte trodde jag kanske att den skulle få en uppföljare- och absolut inte tre stycken, med tanke på att den tredje filmen hade undertexten: Game Over....i 3D.

Men nu har alltså Rodriguez gjort en fjärde film i Spy Kidsfamiljen och denna gång i 4D...Yey för luktkortet! Så luktkortet hade 8st dofter som man skulle skrapa fram...som på triss. Man skulle skrapa rätt ruta när den siffran blinkade på bioduken. För mig kändes det sådär...men barnen i biosalongen verkade tycka om idén. De fick vara lite involverade. Sen kan man ju fråga sig vad som luktar? Ja, ni tänker säkert bajs och fis...och mycket riktigt. I filmen finns en baby med som fiser...först är jag feg och skrapar inte. Många barn utbrister "uh" när de luktar på kortet. Efter filmen skrapar jag i lugn och ro på kortet för att kolla hur barnfis luktar i Hollywood...öh, det luktar som godis...faktum är att alla 8 rutor luktar väldigt lika. Konstgjort godis, eller plastlukt som nya dockor luktar...dessutom sitter rutorna väldigt nära varandra så dofterna flyter ihop.

Ja, det är ju inte jag som är målgruppen, så det är väl inget konstigt att jag ratar luktkortet. Men barnen gillade det, så why not?

Ok, filmen då? Den var apdålig, ja här tror jag barnen var med mig. Det var inga skratt och det jag hörde var mer fascination över 3D effekterna och luktkortet. Filmen var dubbad till svenska så det var inga problem att följa med i handlingen. Det handlade om en tragisk skurk som fångats i tiden och nu ville han ha makt över tiden. Tiden började gå jättefort och nu måste skurken stoppas innan tiden är slut. Ok, faktiskt...men sen kommer familjeproblemet in i bilden. En styvmamma (Jessica Alba) som har svårt att bli accepterad av sina styvbarn...moralfjanteri om att man skall älska varandra och inte bråka...Hallååå, det är syskon och de skall bråka lite- man kanske har känslor som barn och bara måste få gå igenom dom...nej- inga känslor!!! Man skall le och vara glad alltid...

Ok, jag är lite besviken på Robert Rodriguez som jag anser vara en bra filmskapare...men barnfilm kan han ju hoppa över. Jag hade gillat den om man INTE försökt gjort den komplicerad. Less is more- i detta fall.

Betyg 1.a (för 3D och luktkortet)
Spy Kids: All the Time in the World 4D (2011)

Jag Saknar Dig

Filmen bygger på Peter Pohls Augustprisvinnande bok "Jag saknar dig, jag saknar dig". Det är Anders Grönros som regisserat filmen, han har tidigare gjort Agnes Cecilia (1991) och Glasblåsarns barn (1998). Jag mins själv att jag som 11åring älskade Agnes Cecilia.

Därför blev jag förvånad över denna film. En känsla av skolprojekt och ett extremt ojämnt skådespel kom över mig. Det är en ung ensemble som inte hittat riktigt rätt när de spelar för film. Jag kan tillägga att filmen är väldigt smal. Jag tror att den är gjord för flickor i unga tonåren. Det handlar om Tina och Cilla, två 14åringa tvillingar, enäggstvillingar. Filmen börjar med att en av flickorna berättar att den andra snart skall dö...och att det inte är det som är huvudhändelsen, utan filmen handlar om Tina som blir kvar.

Har man läst boken så förstår man att Astrid Lindgrens "Allra Käraste Syster" har mycket med handlingen att göra. Detta märks även i filmen. Det är relationen och alla tonårskänslor mellan tvillingarna som står i fokus. Cilla och Tina är helt olika- den ena är lugn och sympatisk, den andra är ytlig och skrikig...dramaqueen. Detta fungerar relativt väl. Det är Hanna och Erika Midfjäll som spelar huvudrollerna. Inte så jättebra tycker jag. Historien i sig är styrkan i filmen, och skådespelet förstör ganska mycket mellan varven. Den är dessutom på tok för lång. Jag sitter och väntar länge på att Cilla skall dö...och det tar tid...sen rullar det på nästan konstigt fort...ja, det blir för ojämnt helt enkelt.

Tanken slår mig att denna historia skulle ha varit bra som en miniserie. Jag förstår att man vill ha en viss längd på filmen för att man skall lära känna tvillingarna och familjen. Men som film blir detta för långt. Hade man satsat på en miniserie hade detta blivit riktigt bra tror jag.

Filmen berör mig dock, och jag tror många tonåriga tjejer snyftar en del...kanske en del föräldrar gråter en skvätt också- men det gäller att man har någon att identifiera sig med. Vilket jag i detta nu inte har...så ingen film för mig.

Betyg: 3.a (svag)
Jag saknar dig (2011)

Jägarna 2

Jag tror det var fler än jag som blev förvånade när vi fick höra att Jägarna (1996) skulle få en uppföljare. Men det var aldrig helt klart att det skulle bli en Jägarna 2, Kjell Sundvall var noggrann med att manuset skulle vara vädigt platsen och karaktärerna. Men när detta manus av Björn Carlström (Björn och Kjell Sundvall skrev manus till Jägarna 1996) och Stefan Thunberg hamnade på borde var det klart att en uppföljare skulle bli gjord, 15 år senade.

Mot Överkalix far vi, i första filmen höll vi till i Älvsbyn-Norrbotten. Leif (Lennart Jähkel) är död men efter sig har han lämnat frun Karin (Annika Nordin) och sonen Peter (Kim Tjernström) som lever tillsammans med Torsten (Peter Stormare). Det är jakt och plötsligt försvinnen en ung tjej/kvinna. Man hittar blodspår i hennes bil och avbryter jakten. För att det skall gå rätt till, och inte persoliga vendettan skall mixas in i utredningen kallas Rikskriminalen in från Stockholm. Erik Bäckström (Rolf Lassgård) får åka upp till Norrland, mot sin vilja, för att förhöra en misstänk Jari.

Denna film håller sig relativt långt från första filmen, man behöver med andra ord inte ha sett den första filmen för att tillgodogöra sig denna film. Båda filmerna är dock filmade mycket vackert uppe i Norrland och landskapet är näst intill magiskt. Musiken är också genomtänkt och effektfull. Obehaget som fanns i första filmen finns även i denna film, men inte riktigt i samma höga grad...eller så har man blivit mer "van" vid obehag i filmer. Skådespelet är av hög klass, och Peter Stormare visar åter igen att han är en av de bästa svenska skådespelarna genom tiderna. Rolf Lassgård spelar mest det han alltid spelar...men det fungerar.

Filmen målar dock inte upp polisen som en bra myndighet och med program på TV (Uppdrag Granskning Polis&Tjuv) som avslöjar polisens missar i vår verkliga värld så börjar jag fundera om inte polisen borde se dessa filmer och fundera på var gränsen för vad som pågår inom polisen i den verkliga världen och i den fiktiva världen går...

Skall jag då hitta negativa saker med filmen så är det att Finlands-Svenskarna är en aning överdrivna och att filmen är lite lik alla genrenfilmer som Sverige nu producerar (Beck, Wallander och Huss). Men jag gillar den i stort och det är en av de bättre Svenska filmerna för året. Det skulle vara intresant att se hur en sådan här film klarar sig i USA.

Betyg 4.a
Jägarna 2 (2011)

Bridesmaids

Det första jag tänker, och jag har hört att fler med mig gjort det, är en Baksmällan film för oss tjejer. Men det stämmer inte helt. Skådisarna är många från humorkanalen Saturday Night Live, men det är inte riktigt humor i den stilen. Det handlar om hur vi kvinnor är lättpåverkade av den platsen, eller den sociala krets vi hamnar i. Lillian är bästa vän med Annie, men när Lillian flyttar, förlovar sig och nu skall gifta sig så inser Annie att hon förändrats. Lillian har förändrats till en tjej som Annie och Lillian brukar förlöjliga och skratta åt. Dessutom håller Annie på att bli petad från bästa vännen platsen.

Det är en smula skillnad i hur väl ställt man har det också. Det är en hel drös med tjejer som skall få vara brudtärnor, men ”fajten” står mellan Annie och Helen. Den mer jordnära mot den tillgjorda ”Hollywood frun”. Hollywood fru är den moderna Stepford wife.

Skådespelet är helt ok, hela hysterin kring möhippa och vem är vems bästa vän blir lite för mkt för mig. Vissa saker tycker jag går till överdrift, men jag tror ändå att många tjejer och killar kommer att uppskatta denna komedi. Skulle säga att de flesta kan se den…kanske över 12år…vet inte om man uppskattar hysterin i yngre ålder, och kom ihåg att detta är USA!!! Man driver med den amerikanska traditionen kring bröllop.

Betyg 2.a
Bridesmaids (2011)

the Smurfs/ Smurfarna

Leave them smurfs alone!!! (min första reaktion) Hur många av oss har inte vuxit upp med dessa söta, oskuldsfulla och lugna små blåa figurer. Och nu skall någon förstöra hela sagans värld med att slänga in dom i vår verklighet!!! Idioti!

Men som filmrecensent gick jag snällt och lugnt till biografen och tittade lydigt och så objektivt jag kunde på filmen. Det första jag tänker är: Vem är filmen tänkt för? Finns det smurfnördar, precis som Star Warsnördar...nej, jag vet inte... kanske är det min generation med sina barn som tänker: vilken bra barnfilm...men sen när man ser den får man en chock. Detta är inte bra mina vänner!

Jag försöker att tänka på hur talangfull Hank Azaria(röster i Simpsons) är, han spelar Gargamel. Men Gargamel är en trollkarl, förvisso misslyckad sådan- men jag tror inte att jag som liten upplevde honom som en psykopat. Katten Azrael är lite småsöt och gullig, man har valt att ha en riktig katt, men sedan mixat med effekter i efterhand. Smurfarna är blåa...ja, och har luddiga vita byxor och mössa...flistyg typ...passar inte!

Handlingen då
Det är festival i den lilla smurfbyn, man firar den blåa månen. Men Gargamel lyckas hitta den lilla byn och kaos uppstår. Alla smurfar flyr och blir sugna genom en portal till vår värld. Har får vi träffa Neil Patrick Harris (Barney från "Hoe I Met Your Mother") och hela USA'a fashion world. Varför man har valt denna värld...jag menar seriöst, bryr sig ungar om mode och smala korkade modeller?!!!

Jag fick lov att kolla upp regissören som visar sig vara Raja Gosnell...Raja WHO?? Mannen bakom storfilmer som Scooby Doo och Scooby Doo 2...oh, no! En man som tjänar pengar på att förstöra tecknade barnfilmsklassiker...

Nej, jag slutar här! SE DEN INTE!!!

Men jag ger en etta till Azrael...för ett gått försök...

Betyg 1.a
Smurfarna (2011)


Ok, lite fashion, kan ju nämna att Katy Perry gör en av de amerikanska rösterna...