lördag 27 oktober 2012

Skyfall

Det enda Gallerna var rädda för under Romarriket var att himlen skulle falla ner över dom.
Nu är det Bond och MI6 som är lite rädda...eller oroade. Den 23.e Bondfilmen och filmen som skall göra Bond 50år rättvis heter Skyfall och skiljer sig en aning från övriga Bondfilmer. "Ap-pojken" Bond får tillfället att vara död en tid...men han verkade inte må speciellt bra av det. Tur då att en skurk (Javier Bardem- No Country for Old Men 2007) hade något otalt med M (Judi Dench) och bestämde sig för att sätta hela MI6 på spel, för då fick Bond en anledning att komma tillbaka. Detta görs med en hel del humor också.

Det är en väldigt annorlunda konflikt...det passar egentligen inte in i Bond-temat. Men regissör Sam Mendes (American Beauty 1999 och Revolutionary Road 2008) vet hur man gör snygg actionfilm. Om ni inte sett den...vad saknar ni i början, precis när filmen rullar igång?
Lugn det kommer i slutet...
Adeles Bondlåt är kanon och Bondhysterin stiger i salongen.

När jag skriver "ap-pojke" syftar jag på att Daniel Craig är mer rörlig fysiskt, men lite mer sliten i sitt utseende, än de tidigare Bondskådisarna. Många ifrågasatte Craigs roll när Casino Royal (2006) kom. Det var ett udda val, men Craig har hållt måttet och även om Quantum of Solace (2008) blev ett steg tillbaka på manussidan så var det en mer traditionell Bond. Skyfall bjuder mer på the Bourne Identity och Ensam hemma- det är djupare och personligare än någonsin, dessutom blir det lite mycket husfällor mot slutet, då filmen tappar lite.

Samtidigt känns det som att Mendes leder oss in till de övriga 20 Bondfilmerna...är det meningen att Dr. No (1962) skall ta vid efter Skyfall? (Remakes a la Bond...) Alla vet att Casino Royal var en så kallade Prequell (En film som historiemässigt tar plats innan övriga filmer). De flesta vet att Quantum of Solace tar vid 4min efter Casino Royal's slut. Men var placerar vi Skyfall? Kanske är det inte viktigt? Lite förvirrande är det dock att Judi Dench spelat M i alla Brosnan-Bondfilmerna och Craig-Bondfilmerna...
Ola Rapace fick äran att sparka lite på James Bond...men som C-G Karlsson sa i SVTs morgonsoffa så spelar Ola Rapace en roll i filmen, skurken Patrice. Här ser vi en av filmens snyggaste scener, ren njutning i en fajtscen mellan Bond och Patrice.
Rapace hade inga repliker men det var ett stort plus och det verkar inte ha varit så tråkigt på inspelningarna.
I övrigt får vi träffa Q (jag tror för första gången...eller?) Känner ni igen honom? Om jag säger Perfume 2006...
Bond-girls då? Jo...det är en klassiks brud med, kanske lite i porrigaste laget, men ok. Sévérine spelas av fransyskan Bérénice Marlohe. En mer udda, men stor roll spelar Naomie Harris (Pirates of the Caribbean) som är agenten Eve som hamnar bakom skrivbordet till slut...och blir någon vi känner ganska väl...eller?
Vi har några tungviktare med också, Judi Dench som M såklart, Ralph Fiennes som Mallory och Albert Finney dyker upp som en gammal klok Skotte.

Helt klart en Bondfilm med den störta "kändis-roll-listan", en högt respekterad regissör, ett djupare manus och snyggare än någonsin rent cinematografiskt. Actionscenerna är spektakulära och skall ses på bio! Även om jag inte gillar att Bond-känslan går upp och ner så är detta en väldigt bra actionfilm, men hyffsad humor dessutom.

Se den!
Betyg: 4.a
Skyfall (2012)

Grattis Bond- 50 år!!!

fredag 26 oktober 2012

A Viev to a Kill-1.a plats

1985 gjorde Roger Moore (58år gammal) sitt sista uppdrag som James Bond, och Duran Duran (Brittiskt synthpopband- John Taylor och Nick Rhodes, Andy Taylor och Simon Le Bon) framförde sången som blev en stor hit i Europa. Den håller än idag och är helt enkelt skitbra! Därför intar den första platsen på Bondlåt-listan.


På svenska hette filmen Levande måltavla...

Självklart är de flesta Bondlåtarna bra och det är aldrig lätt att lista dom. Listan är subjektiv...men rätt...
Låtar som nästan tog sig in var "Tomorrow Never Dies" med Sheryl Crow, "The World is not Enough" med Garbage och "You Know My Name" med Chris Cornell.

Hela listan finns på Spotyfi under Coffeeforreal-Bondtoppen

torsdag 25 oktober 2012

Goldeneye-2.a plats

Så till Bonds pånyttfödelse 1995, då Pierce Brosnan, Izabella Scorupco, Sean Bean och Famke Janssen gjorde mycket bra ifrån sig på vita duken. Judi Dench presenterades som Bonds chef, M. Tina Turner framförde sången som skrevs av Bono och the Edge, den klarade sig kanon i filmen och utanför filmen. I Europa låg den topp 3 på de flesta listorna. Här blir den 2.a!

Tina Turners Officiella musikvideo.

onsdag 24 oktober 2012

Goldfinger-3.e plats

Då är vi inne på de tre tyngsta sångerna. Det är nog ingen överraskning att denna sång hamnar på pallen. Framförd av Shirley Bassey och med en text som beskriver den onda galningen väl.
Gert Fröbe som spelade Auric Goldfinger har dessutom fått plats på frimärke i Tyskland...men då som sig själv och inte som en Bondskurk.

Tyvärr är videon i fel format, men vad gör det...det är en av de bästa, om inte den bästa, Bondfilmen!

tisdag 23 oktober 2012

The Man with the Golden Gun-4.e plats

Filmen kom 1974 och sången framförs av Lulu. I filmen finns två svenskor med, Britt Ekland och Maud Adams. Bond spelas av Roger Moore och skurken av ingen mindre än Christopher Lee, som även varit med i Star Wars och Sagan om Ringen...not bad! Men det är inte därför sången hamnar på 4.e plats, nej- den är helt enkelt bra för sitt ändamål.

måndag 22 oktober 2012

Diamonds are Forever-5.e plats

Då har vi kommit till topp 5 av Bondlåtarnas lista. I Diamonds are Forever (1971) återkommer Shirley Bassey som sångerska av Bondlåten. Bassey sjöng in tre stycken Bondlåtar, Goldfinger (1964), Diamonds are Forever (1971) och Moonraker (1979). Diamonds are Forever tar 5.e platsen på listan.

söndag 21 oktober 2012

Bitchkram

Lite annorlunda och en aning overklig, men helt ok.

Den var inte vad jag trodde, Bitchkram. Jag hade väntat mig en ytlig och ganska överspelad historia. Jag hade sett preview och tyckte kanske att jag visste lite väl mycket om handlingen när jag satt mig i biostolen. Början var väntad och kanske inte speciellt imponerande. En ung tjej i en liten stad drömmer om det stora livet...i detta fall livet i New York...och gärna framgång inom en karriär, i detta fall skrivande. Vi kan enkelt säga att Kristin (Linda Molin) vill bli Carrie i "Sex and the City". Hennes relation till sin syster är extrem och båda tjejerna målas upp som osympatiska.

Allt börjar när Kristin tar studenten och skall resa till NY. Inget blir som det ska och istället bjuds vi in i den 16åriga tjejen, Andreas (Fanny Ketter), komplexa liv. En väldigt intressant historia om två helt olika tjejer som finner en stark vänskap. Här har filmen en klar fyra på gång, men som så ofta med svensk ungdomsfilm faller det någonstans. Början var, som jag redan skrivit, förutsägbar, och tyvärr faller filmen tillbaka i detta mot slutet och det blir segt när man skall knyta ihop allt.

Jag lämnar biografen med några småskratt och lite berörd av berättelsen. Kanske känner jag lite sorg över att Andreas Öhman (regi) inte riktigt fick ihop historien. Fanny Ketter som slog igenom i SVT's TVserie "Bron" ger en stabil insats och jag är helt klart lite kär i denna tjej. Tyvärr håller inte Linda Molin. Historien får hjälp från musik och vissa delar i filmen känns som musikvideosekvenser, vilket inte gör något. Det är en bra ungdomsfilm främst för tjejer. Den är värd att se, jag tror många kommer tycka mycket om den.

Betyg. 3.a
Bitchkram (2012)

lördag 20 oktober 2012

Hotell Transylvanien

Sony Pictures Animation försöker konkurrera med Disney Pixar och DreamWorks...och de lyckas ganska väl. Animationen är helt klart snygg och storyn ganska bra, men detaljerna och humorn kanske skulle ha bearbetats en aning.

Hotell Transylvanien handlar om föräldraskap, rädsla, förutfattade meningar och monster vs människor. Det positiva är att vampyrer inte längre dricker människors blod eftersom vårt blod blivit för fett för vampyrerna...men andra ord finns det något positivt med våra kassa matvanor.

Dracula har bestämt sig för att bygga ett hotell där monster kan ta igen sig och slipper de onda människorna. Vi får träffa Frankenstein (monstret), mumier, den osynlige mannen, zombies och massa andra trevliga typer. Denna gång är de på hotellet för att fira Draculas dotter som fyller 118 år. Dottern Mavis är mycket nyfiken på människor och ville till en början lämna hotellet för ett äventyr i den stora världen. Men Dracula är inte beredd att släppa sin dotter, han ser henne fortfarande som en lite flicka. Detta kan inte bli bra!!!

Det är tydliga budskap i filmen och den är lite kul ibland, men det blir inget woaw från varken mig eller barnen i publiken. Det är ytterligare en ok barnfilm till samlingen, ett plus är i tiden den släpps, det är Halloween- månad, så det skulle inte passat någon annan tid.

Betyg: 3.a
Hotell Transylvanien (2012)

fredag 19 oktober 2012

Live & Let Die-6.e plats

Underbar poster!
Paul McCartney hade för en tid sedan lämnat the Beatles när han skrev på för ledmotivet till Bondfilmen Live and Let Die (1973). Han spelade då i Wings som spelade in Bondlåten. En helt underbar låt i skiftning och med McCartneys speciella röst. En självklar 6.e plats till den udde Bondlåten med reggayinslag.

torsdag 18 oktober 2012

The Living Daylights-7.e plats

Det norska bandet A-ha har gjort ledmotivet till The Living Daylights (1987). Deras udda sound är intressant till en Bondfilm och de hamnar på en 7.e plats.


onsdag 17 oktober 2012

Another Way to Die-8.e plats

Kanske den mest udda Bondlåten skapad av ett udda par i Alicia Keys och Jack White. Men så bra det blev...låter överträffade filmen denna gång och har fått oförtjänt lite utrymme i etern. Filmen heter Quantum of Solace (2008), men låten tog namnet "Another way to Die" och tar 8.e platsen.


Det finns en annan låt till denna film...men det känns ju bra att inte den blev officiell! Men hur mycket sanning som ligger bakom påståendet låter jag vara osagt. Lite kul i varje fall.
Alternativ

tisdag 16 oktober 2012

Thunderball-9.e plats

1965 fick Tom Jones uppdraget att sjunga ledmotivet till Thunderball. Helt underbar poster till filmen, och en mycket typisk Bondlåt. En 9.e plats för Mr. Jones.

måndag 15 oktober 2012

Licence to Kill- 10.e plats

Licence to Kill (1989), sången sjöngs av Gladys Knight och hamnar på en hedrande 10.e plats.

Savages

Oliver Stone ger sig på en film för en yngre generation.

Det var ett tag sedan Natural Born Killers dök upp på vita duken. Efter det har Stone åldrats med att göra politiska filmer. Här skall han försöka göra sig känd inom en yngre generation...men samtidigt hålla kvar den äldre. Stjärnor som John Travolta, Benicio del Toro och Salma Hayek skall hålla oss äldre på spänn, samtidigt som Taylor Kitsch (John Carter-ögon godis för unga tjejer), Aaron Taylor-Johnson (Kick Ass) och Blake Lively (Serena i "Gossip Girl") skall få en yngre generation att uppskatta honom.

Det fungerar sisådär...
Manuset är enkelt, knarklagning mellan Mexico och USA. Två killar, Chon och Ben, har tagit med sig marijanafrön från Afghanistan när de var där på militäruppdrag/krig. Denna Marijana är den bästa i hela världen!!! Självklart går inte allt som det skall och tjejen som de delar på blir kidnappad.

Krig över kärlek och knark börjar och det slutar med två slut. Det tråkiga är tempot i filmen, det är seeegt. Sen har jag lite svårt för O (Blake Lively)- deras tjej- som även fungerar som en slags berättare av denna historia. Bilderna är snygga, men det är för många av dom, klippa, klippa!!

Sen är det lite svårt att fatta tycke för någon i filmen, alla är ganska ointressanta egentligen...kanske är det Salma Hayeks roll, Elena, som håller ett litet djup. Annars är våldet för grovt utan anledning och det är lite för många stunder då jag bara väntar på att historien skall framåt.

Ingen Natural Born Killer, med andra ord. Tyvärr!

Betyg. 2.a
Savages (2012)

lördag 13 oktober 2012

Bondmusiken

Det finns intressant musik i Bondfilmerna, redan till den andra filmen, From Russia with Love (1963), kom en "Bondlåt".

En sång som spelades under förtexterna i en musikvideoliknande tappning.
Redan 1962 till Dr. No kom Bond-themet. 

Bondmusiken är odödlig tack vare coolhet och pampiga instrument i kompositionen. Den ger känsla i sammanhanget. Det finns mycket att tycka till om. Vilka artister är "värdiga" uppdraget att skriva och spela in en Bondlåt? Hur bör musiken vara, vilken ton skall den sätta för resten av filmen? Skall den slå även utanför filmen? Det finns några låtar som har klarat detta bättre än andra. En topp 10 lista är inte helt fel! Den presenteras här på bloggen som en nedräkning till Bondfilmen Skyfall.

Det finns även hyllningar till James Bondfilmerna genom musik.


fortsättning följer...


måndag 8 oktober 2012

Bond...James Bond

Inte har ni väll missat att Bond har hunnit bli 50år?!
Om några veckor har Skyfall (2012), som är den 23.e officiella Bondfilmen, premiär. Med officiellt menas samma producenter till filmerna och i början var det Albert R. Broccoli och Harry Saltzman med hjälp av produktionsbolaget EON Productions. Senare tog dottern Barbara broccoli över med hjälp av olika delproducenter. EON productions har fortsatt stå vid Bond's sida. Det är lätt att man blandar ihop produktionsbolag och distributionsbolag. MGM är ett känt distributionsbolag som många tror producerar James Bond, men så är det alltså inte. Men United Artists har distribuerat massor av Bondfilmer också.

Allt började med Dr. No 1962, där Sean Connery satte ribban högt och är än idag ansedd att vara den "riktiga" Bond.


Nostalgi!!!
Bondfenomenet, med Bondbrudar och titelsånger, blev ett faktum 1964 då Goldfinger, även denna med Sean Connery som Bond, hade premiär.


Bondfebern gav även David Niven, Peter Sellers och Ursula Andress möjligheten att göra parodi i en inofficiell Bondfilm Casino Royal (1967). (Det finns hela tre stycken Casino Royalfilmer a la Bond.)

Av någon anledning (kanske att Bond började bli lite förlöjligad) tackade Connery nej till I hennes majestäts hemliga tjänst (1969) och den okände George Lazenby fick chansen att visa vad Bond gick för.


Sean Connery gjorde sedan en film innan Roger Moore 1973 tog över i Leva och låta dö.


Moore gjorde hela sju filmer och var lite ironisk i sin rolltolkning. 1987 gick Timothy Dalton in i rollen som Bond i två filmer. Den första var Iskallt uppdrag. 


Det dröjde till 1995 innan nästa Bondfilm kom. Albert R. Broccoli hann gå bort och denna gång fick manuset  en större plats. Pierce Brosnan tog på sig kostymen och valde ett spår som följde Roger Moore's tolkning av agenten. Ironin med en mer pojkaktig Bondbrud och en titelsång av Tina Turner som slog stort på listorna gav James Bond en välbehövlig renässans. GoldenEye hade landat!


Brosnan hade egentligen bara en bra Bondfilm, de tre övriga filmerna som Brosnan spelade in blev bleka och kanske gick inte Bond att rädda. Men 2006 gick Purvis, Wade och Haggis in tillsammans och skrev prequelmanuset Casino Royal. En mycket otippad Daniel Craig fick sätta på sig Bondkostymen och försöka göra honom rättvisa. Detta visade sig vara rätt och annorlunda.


Vi vet alla att Quantum of Solace (2008) inte gjorde rätt för sig. Nu har världen väntat fyra år på den 23.e Bondfilmen. En film som inte behöver översättas och där titelsången görs av artisten Adele. Skyfall (2012)...kommer den att överraska? Eller skall vi sätta ihop en DVDbox a la Bond greatest? Och låta honom R.I.P.

Time do Tell!

fredag 5 oktober 2012

TED

Det var en gång en liten pojke som inte hade några vänner. En Jul fick han en teddybjörn som hette Fredriksson. Teddybjörnen blev hans bästa vän. Och pojken önskade av hela sitt hjärta att den gosiga björnen skulle vara verklig. Gissa vad!!! Den blev verklig!!! Solskenshistoria...Nej, inte alls. Det kanske verkade coolt till en början, men vad gör man med björnen när man växer upp och den också åldras...om det dessutom är "Family Guy"- Seth MacFarlane som sitter inne i Teddybjörnen så råder jag er att bränna fanskapet innan det är försent.

Gillar man "Family Guy" så kanske man skall se denna film, men för mig var det en bortkastad kväll i biostolen. Mark Wahlberg är inte tillräckligt snygg eller rolig, Mila Kunis (också Family Guy och "That 70's Show") är snygg och det känns ut i tårna att detta är en film för killar som...ja, jag låter det vara osagt. It's not funny...inte ens Flash Gordon kan rädda skiten...ringsignalerna på mobilerna är ok...men det räcker inte! Besviken längtar jag efter en rolig film.

Betyg: 1
Ted (2012)